Begin anew
Jag har tänkt börja blogga igen, men varje gång jag sitter för att skriva så inser jag.. att jag inte har någon aning om vad jag ska skriva. Har så mycket i huvudet, men det verkar vara omöjligt att liksom.. ta bort pluggen som håller allt inne. Det känns som att jag svämmar över inombords, jag drunknar under alla tankar och ja, jag får inte ut den jävla proppen.
Träffade iallafall byggaren idag, har vi tur så kan han sätta igång och gjuta upp golvet redan i morgon eller på fredag. Har varit 'hemlös' i snart tio månader, ser fram emot att få komma hem igen.
Jag har kunnat bo hos mamma och pappa och nu bor jag hos farmor, så.. jag har altid haft ett tak över huvudet, vilket jag såklart.. är så tacksam för. Jag skulle verkligen inte ha råd att bo på hotell, och ja.. bo på gatan går inte. Så jag är tacksam. Men även fast jag haft någon stans att bo så känner jag mig inte hemma, för det är inte mitt hem. Mitt hem är i kaos. Jag är så trött på att bo i en kapsäck. Jag är less på att ha alla mina saker i väskor och less på att inte veta vart jag har saker. Det blir en annan sorts handikapp, vissa dagar hittar jag inte ens mina skor. Aja, den som väntar på något gott väntar.. aldrig för länge?
